Längtar inte hem så mycket, men ibland högger det till i magen av längtan. Vissa gånger är det värre än andra, men jag klarar detta! Värst är det nog när man hör en låt som påminner om stunder eller människor. Till exempel så kom Now I´m that bitch på iTunes och jag tänkte direkt på när vi tre, jag, Sofia och Milad var hemma hos Milad och jag sjöng now i´m badishhhh istället för Now I´m that bitch. Och då vandrar tankarna vidare till andra gånger man varit med Milad och Sofia eller andra gånger man hört låten och vilka man var med när man hörde den. Vare sig man vill det eller inte.

En annan jobbig sak som får en att längta hem är när man läser på bloggar och facebook att personen i fråga ska kolla på film med kompisar eller vara hemma med familjen. Dessa saker som man alltid har tagit förgivet är i nu helt omöjligt. Jag kan inte ens gå in till köket och prata med mamma och pappa. Inte leka med Milla eller krama André.

Jag saknar mina kompisar. Fy fan vad jag saknar er. Vill kunna vara den personen jag är med er. Vill vara med er.

Trots att jag har det bra här så finns det stunder som dessa, när familjen sover om man ligger ensam i en stor säng och bara önskar att man hade någon här.